Att som ung kille vara drivande i en stor ideell förening kan innebära både makt och stress. Det vet Niklas Dyrefors, scout och superengagerad ordförande i Mälarscouterna i Bromma.
Niklas hade nog aldrig gillat att tälta om det inte vore för scouterna. Och han nog heller aldrig provat att åka långfärdsskridskor. Han pratar som om han varit scout hur länge som helst, och ändå är han bara 23 år gammal. Niklas är en av Sveriges yngsta ordförande inom scouterna och jobbar uppemot 15 timmar i veckan på ideell basis.
Det var över 15 år sedan hans föräldrar tog med honom till den lilla scoutlokalen i Bromma i hopp om att väcka ett intresse hos den då sport-ointresserade pojken. Ett mycket bra initiativ kan väl sägas såhär i efterhand då Niklas nu är ordförande i samma förening. En förening som vuxit och blivit den tionde största scoutföreningen i Sverige. Hans föräldrar har vid det här laget gått från att vara initiativtagare till att stå en aning oförstående till det enorma engageman som slukar många av sonens timmar varje vecka.
– Jag lägger i snitt tolv timmar i veckan på scouterna. Ibland mer, ibland mindre. Tre kvällar i veckan brukar ägnas åt planering, möten eller annat som behöver göras, säger Niklas. De två senaste somrarna har ägnats mest åt scouting, i somras var han på world scout jamboree (WSJ) i tre veckor och skötte om planeringsteamets projektverktyg. Sommaren innan det var det först scoutläger i USA som studieresa inför WSJ och sen på Mälarscouternas läger där han var lägerchef. Trots detta är engagemanget otvivelaktigt. Scouterna är inte längre bara ett intresse, utan här finns också en stor del av hans närmsta vänner.
Att scouterna innebär mycket ideellt arbete verkar inte vara något som Niklas över huvud taget reflekterar över. Jobbet som IT-konsult gör han för sin egen skull säger han, medan scouterna är för andras skull, för att hjälpa barn och ungdomar att bli bättre människor.
– Det är mycket det scouting handlar om, att lära sig umgås med alla oavsett ålder, kön, intressen, utseende, bakgrund och så vidare. För egen del har scouterna givit mig så otroligt mycket fortsätter han, bra värderingar, social kompetens, ledaregenskaper och en orädsla att tala inför stora grupper. Egenskaper som är positiva i övriga livet också.
Niklas är inne på sitt andra år som ordförande, en uppgift som innebär både stort ansvar och viss makt.
– Det bästa med att vara ordförande är att man får vara med och utveckla kåren. Att ha makten att få ta det snabba besluten om det behövs trivs jag mycket bra med. Sin unga ålder innebär inga problem menar han. Inom scouterna är folk vana att jobba åldersöverskridande. Dock kan det vara ett problem med kontakter utanför scouterna. Där får han jobba lite med att hävda sin auktoritet.
– Vi håller till exempel på att söka bygglov, och där är det kanske lättare att skicka fram någon annan för att slippa kommentarer på ålder och känslan av att inte bli tagen på allvar. Mitt viktigaste jobb som ordförande är ändå att delegera och se till att allting funkar, och det gör jag bra, fortsätter han.
Hans största utmaning är att försöka förändra attityden inom kåren gällande förväntningar på varandra och på vad som ska göras.
– Attityden om att saker bara ska ordnas måste vi jobba med. Vi hjälps inte åt tillräckligt mycket inom kåren och är dåliga på att uppskatta det enorma arbete många lägger ner. Folk tar nästan för givet att man ska fixa och dona och vara engagerad för att det är en ideell förening. Ordförandeskapet kan också vara ansträngande på grund av press och yttre krav fortsätter han.
– Det är påfrestande att alltid känna ansvar och kunna ställas tillsvars för händelser av allvarligare art. Man måste alltid ställa upp också, följa med på allt. Det vore skönt att kunna skippa någon gång om man inte känner för det.
Niklas funderar framåt på när det är dags för honom att lämna över stafettpinnen. Att sitta för länge på samma port gör att föreningen stagnerar menar han.
– Om jag alltid kommer att vara scout? Absolut! Kanske inte aktivt hela tiden, men jag kommer alltid att ha den tanken i mig. Scouting är inte nödvändigtvis någonting man alltid måste utöva, det är någonting man är.
Ung och engagerad, av Inga Johanson 2012-03, justerad för malarscouterna.se.