Den 24:e juni tog jag bussen till Stavsnäs för att mönstra på S/Y Biscaya. Biscaya är en segelbåt som byggdes 1933-1934 som ägs av Stockholms Scoutskeppslag. Varje sommar får scouter från hela Sverige möjlighet att segla Biscaya på olika seglingar. Den segling jag och elva andra äventyrarscouter deltog i gick mellan Stavsnäs och Oxelösund.
Ombord var vi indelade i tre vakter som var ungefär som patruller. Man gjorde olika uppgifter ombord i vakten: man seglade, lagade mat, sov och diskade. Man lär känna varandra snabbt när man gör saker tillsammans på det sättet.
Matlagningen ombord var klurig. Ibland lutade hela båten och andra gånger flög saker hit och dit. Ofta fick vi mat som var både god och i tid. Bäst var skepparmiddagen vi fick sista kvällen, inte bara för att vi slapp diska. Att diska är för övrigt roligare om hela båten lutar.
Vi seglade både dag och natt. På dagen var det ofta soligt och vi såg många andra båtar och till och med en säl. På natten var allt tyst, man behövde navigera med fyrar och såg endast enstaka båtar.
Navigation skedde främst med sjökort och kompass. På dagen skulle man spana efter olika sjömärken, såsom prickar, bojar och fyrar. På natten fick man istället kolla efter fyrar och deras karaktär, det vill säga hur de blinkade. Ibland när vi inte förstod någonting tog vi hjälp av vår GPS.
Att inte köra fel är viktigt och att göra rätt till sjöss likaså, men viktigast av allt var fikat. Varje dag serverades det mjuk kaka som bakades på gasolspisen. En bit ljummen kaka och en kopp te gör ösregn betydligt mysigare.
Det fanns tre huvudsakliga regler ombord: att inte göra sig illa, att inte ramla överbord och att inte kräkas under däck. Ibland behövde man hålla i sig ordentligt för att inte ramla överbord men alla klarade sig. Det var inte heller någon som kräktes under däck men det var betydligt närmare att hända. Det är lätt att bli sjösjuk men det går över när man ser horisonten.
Jag lärde mig mycket om segling under veckan. Vi lärde oss också att lita på varandra och att samarbeta, något som är en förutsättning för att lyckas segla en sån här båt.
Efter en vecka kändes det konstigt att säga hej då till varandra och båten. Det är nästan konstigt hur nära varandra man kommer på så kort tid. Jag hoppas att jag får segla Biscaya igen.
/Agnes E
